MÅTTSTOCKEN

Inför de kommande dagarnas cirkus kan det också vara värt att påminna om en av de mest grundläggande frågorna som vi aldrig ska släppa ur sikte: vad är det som ska uppnås?
Det viktigaste är att de globala utsläppen minskar kraftigt till 2050 och att de peakar under de närmaste åren. För att detta ska bli möjligt behöver utsläppen från industriländer minska med minst 25-40 procent till år 2020. Dessutom behöver utsläppsökningarna från "emerging economies", främst Kina, minska med lika mycket jämfört med prognos.
När det gäller det senare verkar Kina, Indien och andra stora utvecklingsekonomier vara beredda att åta sig begränsningar i den storleksordning som behövs. Men i-ländernas åtaganden är pinsamt låga. Man lovar runt, men när buden skärskådas är de fulla av hål.
Vid ett första påseende kan man se att buden inte når upp till målet, -25-40 procent. Men de når i alla fall upp till mellan -16 och -23 procent.
Eller kanske inte.
När man räknar in alla hål och smitvägar visar sig de industrialiserade ländernas mål tillsammans motsvara en minskning med tre procent - i bästa fall. Kanske innebär de en ökning med fem procent istället.
Och då ska man komma ihåg att även en minskning med -25-40 procent innebär en 50-procentig risk att överskrida tvågradersmålet (som i sig kanske är för svagt för att undvika en klimatkatastrof, åtminstone på vissa håll i världen).
Sammanfattningsvis är -25-40 för liten minskning för i-länderna. Idag erbjuder de -3 och klagar på utvecklingsländerna.